1. Opphavsrett. Videresending av fjernsynskanaler. Et kabelselskap som mottok fjernsynsprogrammer i kryptert fiberforbindelse og i henhold til avtale med kringkastingsselskapene sendte dem videre gjennom sitt kabelnett til sine abonnenter, drev ikke ”videresending” etter åndsverkloven § 34. Kabelselskapets distribusjon skulle dermed ikke klareres med forvaltningsorganisasjonen Norwaco. Det var imidlertid tale om en ”tilgjengeliggjøring for allmennheten” som krevde rettighetshavernes samtykke etter åndsverkloven § 2, og kabelselskapet hadde et selvstendig ansvar overfor rettighetshaverne for at den nødvendige klarering ble foretatt. Dissens 4–1.
2. Patentrett. Ugyldigkjennelse av patent. Legemidler. Patent NO 330 755 tilhørende Idenix Pharmaceuticals LLC, Centre National de la Rechersche Scientifiquie, Universita Degli Studi Di Cagliari og Université Montpellier II ble kjent ugyldig. Patent NO 333 700 tilhørende Gilead Pharmasset LLC ble opprettholdt. Begge patentene omfattet kjemiske forbindelser (nukleosidanaloger) som er egnet til behandling av Flaviviridae-infeksjonser, særlig infeksjoner av hepatitt C virus (HCV). Lagmannsretten fant at NO 330 755 måtte kjennes ugyldig fordi oppfinnelsen ikke var så tydelig beskrevet at en fagperson på grunnlag av beskrivelsen kunne utøve den, jf. patentloven § 52 første ledd nr. 2 jf. § 8 andre ledd tredje punktum. Fremholdt at de krevde forbindelser ikke kunne fremstilles uten et betydelig omfang av prøving og feiling. Lagmannsretten knyttet også bemerkninger til kravet om teknisk effekt og at søknaden ikke gjorde det troverdig på søknadstidspunktet at de krevde forbindelser utviste den relevante aktivitet.
4. Upphovsrätt. Inskränkning i ensamrätten. Bestämmelsen i 24 § första stycket 1 lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, där inskränkningen i upphovsmannens ensamrätt är begränsad till avbildningar, inte ansågs ge en innehavare av en databas med fotografier av konstverk, stadigvarande placerade på eller vid allmän plats utomhus, rätt att överföra verken via internet till allmänheten. Huruvida förfogandet sker i kommersiellt syfte saknade betydelse.
Upphovsrätt. Skatterätt. Mervärdesskatt. Närstående rättigheter. Fråga var om DJ-duon Dada Life vid technokonserer agerat i egenskap av utövande konstnärer enligt 45 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, vilket hade betydels för vilka mervärdesskatteregler som skulle tillämpas.
Upphovsrätt, brott mot upphovsrättslagen m.m. Fråga om straffrättsligt ansvar för upphovsrättsintrång genom att på internet länka till direktsändningar av ishockeymatcher via webb-tv och därigenom ta sig runt en betaltjänst. Särskilt fråga om de aktuella sändningarna var upphovsrättsligt skyddade enligt 1 § upphovsrättslagen såsom ett verk. Även fråga om påföljd och enskilt anspråk.
Marknadsrätt, otillbörlig marknadsföring. Renommésnyltning. Fråga framförallt om ett sedan tidigare etablerat begrepp genom marknadsföring hade förvärvat ett renommé, på sätt att det kommit att förknippas med produkter av ett visst kommersiellt ursprung. Även fråga om relevanta omständigheter för bedömningen av om ett begrepp är känt samt vilka krav som ställs på marknadsundersökningar.
Varumärkesrätt. Intrång. Sanktioner. Straff och straffvärde. Ersättning och skadestånd. Artbrott. Förverkande. Näringsförbud. Import och marknadsföring av piratkopierade rullningslager har ansetts innebära varumärkesintrång. Frågan i målet var framför allt vilka sanktioner som kan tillämpas i fråga om varumärkesintrång.
Upphovsrätt. Intrång. Påföljden för brott mot upphovsrättslagen genom fildelning vid 51 tillfällen har i visst fall bestämts till ett kraftigt bötesstraff.
Marknadsrätt. Otillbörlig marknadsföring. Vilseledande marknadsföring. Jämförande reklam. Skadestånd. Fråga framför allt om skadestånd enligt 37 § MFL på grund av otillbörlig marknadsföring av blöjor.
Opphavsrett. Markedsføringsloven. Utmåling av vederlag etter krenkelse av opphavsrett til fotografier. Oppreisning. Vederlag for utnyttelse av magasincover i strid med markedsføringsloven. En freelancefotograf som hadde tatt bilder av skiløperen Therese Johaug for at disse skulle trykkes i et kundemagasin, opplevde at oppdragsgiveren benyttet bildene i større utstrekning enn han hadde gitt tillatelse til, og krevde tilleggsvederlag. Retten la vekt på prevensjonshensyn og uttalte at ”vederlaget [bør] settes høyere i ettertid der det ikke er gjort avtale om bruken på forhånd”. Lengre drøftelse av hvilke omstendigheter som tilsa høyere vederlag enn det som oppdragsgiveren hevdet at praksis ga anvisning på. Retten fastsatte ”rimelig vederlag” til kr 35 000. Kr 5 000 tilkjent i oppreisning for manglende navngivelse ved bruk av coverbildet på ”reklamesøyler”. På sin side ble fotografen på ulovfestet grunnlag dømt til å betale kr 3 000 som vederlag for bruk av magasinets coverbilde på egen nettside.
Opphavsrett. Bygningskunst. Typehuset Ambassadør ble ansett som et åndsverk, med den begrunnelse at det ved sammenstillingen av kjente elementer var skapt et originalt uttrykk. Høyesterett fant at verken hensynet til friholdelsesbehovet for funksjonalitet eller til adgang til fri utfoldelse innenfor norsk byggetradisjon ga grunn til å stille et særlig strengt verkshøydekrav for bygningskunst. Disse hensynene ble ansett tilstrekkelig varetatt ved at vernet er begrenset til den særlige utformning som huset er gitt. Uttalelsen i Huldra-dommen (Rt. 2007 s. 1329/ NIR 2009 s. 206) om at det av hensyn til at folketradisjonen ikke må bli monopolisert, ikke skal gis vern for en fremstilling som ikke tilfører ”noe vesentlig nytt”, ble betraktet som et utslag av at retten anså at Huldra-forestillingen lå nært opp til iscenesettelse, og ”at retten la til grunn at det følger av lovens forarbeider at sceneinstruksjon ’bare under meget bestemte vilkår og rent unntaksvis kan oppfylle kravene til åndsverk’”. Dissens (3–2) der mindretallet sa seg i det vesentlige enig hva gjaldt de rettslige utgangspunkter – herunder at originalitetskravet kan oppfylles ved å sammenstille kjente elementer fra tradisjonell byggeskikk på en ny måte, dog forutsatt at det ved dette ”skapes noe som fremstår som originalt utover det helt bagatellmessige”. Etter mindretallets syn hadde ikke Ambassadør et særpreg utover det tradisjonelle og rent funksjonelle, som var tilstrekkelig til at originalitetskravet kunne anses oppfylt.
Varumärkesrätt. Intrång. Åberopande av annans varumärke. Intrång ansågs inte föreligga vid åberopande av annans varumärke i prislistor för marknadsföring av byggnadsställningar, eftersom användningen ansågs skada varken varumärkets ursprungsangivelsefunktion eller någon annan av varumärkets funktioner.
Marknadsrätt, otillbörlig marknadsföring. Illojal konkurrens. Ett företag har vid marknadsföring av byggnadsställningar använt en närmare angiven annons i vilken bl.a. angivits vad som krävs för att delar från företagets systemställningar ska kunna blandas med delar från en namngiven konkurrents systemställningar. Annonsen har inte ansetts vara så oklar eller missvisande att ett vilseledande i marknadsföringslagens mening kan föreligga. Vid bedömningen har också vägts in vilken målgrupp marknadsföringen riktat sig till. Vidare har Marknadsdomstolen inte ansetts det vilseledande när ett moderbolag åberopat typkontrollintyg i sin marknadsföring, även om moderbolagets dotterbolag stod som innehavare eller leverantör av de åberopade typkontrollintygen vid tidpunkten för den påtalade marknadsföringen.
Marknadsrätt, otillbörlig marknadsföring. Illojal konkurrens. Vilseledande marknadsföring. Informationskrav. Ett bolag har vid marknadsföring av byggnadsställningar utelämnat information om att det krävs en kompletterande beräkning av hållfastheten för att de marknadsförda byggnadsställningarna skulle kunna byggas så att de uppnådde de i annonserna utlovade arbetsytorna. I annonserna saknades vidare information om byggnadsställningarnas maximala arbetshöjd. De utelämnade uppgifterna ansågs inte vara sådan väsentlig information att marknadsföringen i avsaknad av den var vilseledande.
Opphavsrett. Brukskunst. Varemerkerett. Erstatning og oppreisning. Høyesterett fant at barnestolen Tripp Trapp var vernet som åndsverk og at stolen Oliver krenket opphavsretten. Høyesterett fant også at det forelå inngrep i varemerkeretten til slagordet ‘Stolen som vokser med barnet’ ved at det i annonse for Oliver var skrevet: ”Denne flotte barnestolen vokser med barnet ditt. Det smarte designet gjør at du enkelt kan justere setet og fotstøtten og dermed ha glede av stolen i mange år. En solid og stabil barnestol som er enkel å sette sammen.” Organansvar for krenkelse av opphavsmannens ”ideelle interesser”.
