Europarätt
| EU
| 2020-03-20
I en dom som meddelats idag (den 20 mars), men som beslutades den 13 februari, har den tyska författningsdomstolen underkänt formerna för den tyska Förbundsdagens beslut om ratificering av avtalet om en enhetlig patentdomstol (UPC). Domstolsavtalet är en central del i att få patentet med enhetlig verkan på plats.
Faller det enhetliga patentet när den tyska författningsdomstolen slagit ner klubban?
Av Christina Wainikka (Policyexpert för immaterialrätt – Svenskt Näringsliv)
I en dom som meddelats idag (den 20 mars), men som beslutades den 13 februari, har den tyska författningsdomstolen underkänt formerna för den tyska Förbundsdagens beslut om ratificering av avtalet om en enhetlig patentdomstol (UPC). Domstolsavtalet är en central del i att få patentet med enhetlig verkan på plats.
Bakgrund
Frågan om ett patent på EU-nivå har diskuterats och förhandlats i årtionden. Tanken är att ett sådant system ska kunna fungera som komplement till de nationella patentsystemen och det europeiska systemet. Det har varit många stötestenar på vägen, inte minst språkfrågan.
Syftet med det enhetliga patentsystemet är att skapa ett system som inte minst förenklar får många användare av patent, på samma sätt som varumärkesrätten har fått en ingång till skydd på unionsnivå. För användarna skulle valmöjlighet finnas mellan nationella patent, klassiska europeiska patent och enhetliga patent.
För ett par år sedan tycktes allt färdigförhandlat och klart. Dessvärre var inte alla EU-länder med, Spanien och Kroatien stod utanför när förhandlingarna var klara. Det upplevdes dock som att systemet tämligen snart skulle kunna tas i bruk.
Till själva registreringssystemet, som till stora delar var en fråga för den Europeiska Patentorganisationen (EPO) i München, hörde också ett gemensamt domstolssystem via ett domstolsavtal.
När den tyska Förbundsdagen hade beslutat om ratificering av domstolsavtalet kom dock en tysk medborgare att ta frågan till den tyska författningsdomstolen. Från början menade många bedömare att ett avgörande borde kunna meddelas redan under 2018, men det kom alltså först i mars 2020.
En komplicerande faktor har varit Brexit. Storbritannien hade ratificerat domstolsavtalet våren 2018, vilket då upplevdes som ett stort steg närmare ikraftträdande. Dessvärre kom Storbritannien att i mars 2020 meddela att man inte vill vara en del av detta patentsystem eftersom det skulle påverka landets suveränitet.
Avgörandet
Avgörandet från den tyska författningsdomstolen innebar att en majoritet (5 av 8 ledamöter) underkände Förbundsdagens beslut om ratificering av domstolsavtalet. Detta gjordes med hänvisning till att tillämpliga majoritetsregler inte hade följts. Domstolens minoritet (3 av 8 ledamöter) menade dock att den typen av formella invändningar inte kan utgöra grund för talan i författningsdomstolen. Minoriteten menade att den typen av formella invändningar inte ens, av demokratiska skäl, bör kunna utgöra grund för talan i författningsdomstolen.
Författningsdomstolen framhöll dock att beslutets substans inte utgjorde någon grund för underkännande.
Spiken i kistan för det enhetliga patentet?
Direkt när avgörandet kom var det många som menade att detta var spiken i kistan för det enhetliga patentet.
Det kan ju konstateras att det enhetliga patentet drabbats av två hårda smällar på kort tid. Från näringslivets håll framfördes att det vore önskvärt att Storbritannien var en del av det enhetliga patentet även efter Brexit. En del av förhoppningen av att det skulle kunna bli så bestod av att ratificeringen hade skrivits under av Boris Johnson.
När det slutliga beslutet från britterna kom om att de inte skulle vara en del av systemet kom diskussionen att kretsa kring främst två frågor. Den ena frågan handlade om att värdet av ett patent med enhetlig verkan minskas väsentligt om Storbritannien inte är med. Storbritannien är ett viktigt land för många företag i EU, samtidigt kan konstateras att Italien numera är med vilket de länge inte var.
Den andra frågan handlade om just det nya domstolssystemet (UPC), där en central avdelning skulle varit placerad i London. Detta bedömdes dock vara en fråga som kunde hanteras praktiskt, genom att exempelvis fördela ut det som skulle hanteras där till de andra avdelningarna.
Är då den tyska författningsdomstolens avgörande en spik i kistan? Å ena sidan kan vi inte idag trycka på en knapp och sjösätta systemet. Å andra sidan är det på formella grunder som ratificeringen underkändes. Det var inte ratificeringens substans det var fel på.
Den som är optimistiskt lagd kan tycka att avgörandet därmed kan komma att betraktas som ett fartgupp. Det är ”bara” att justera det formella och så kan systemet sjösättas. Detta är fullt möjligt. Om det bara finns en tillräckligt stark vilja i medlemsstaterna.
