Rättsfall
| Sverige
| 4/7/2026
Högsta domstolen har meddelat dom i ett känneteckensrättsligt mål där Patent- och marknadsöverdomstolen ändrat Patent- och marknadsdomstolens lokutioner kring vite och ersättning, på så sätt att hänvisningar till fyra domsbilagor tagits bort. Ändringarna hade gjorts trots att endast den part som vitesförbudet och ersättningsskyldigheten riktats mot överklagade domen. Enligt Högsta domstolen har ändringarna stridit mot förbudet mot reformatio in pejus, som innebär att en dom inte får ändras till nackdel för den klagande.
Patent- och marknadsdomstolen meddelade ett vitesförbud beträffande användning av vissa kännetecken. I förbudet återfanns formuleringen "på sätt som skett" med hänvisning till fyra domsbilagor. Motsvarande formulering användes även avseende fastställandet av intrångsgörarens ersättningsskyldighet.
Patent- och marknadsöverdomstolen gjorde bedömningen att formuleringen "på sätt som skett" riskerar att ge upphov till tolkningsproblem, eftersom det kan ge intryck av att förbudet skulle vara begränsat till förfoganden som är identiska med bilagan som har knutits till förbudet. Patent- och marknadsöverdomstolen framhöll att det finns en skyldighet för domstolen att konkretisera och precisera ett vitesförbud. Samtidigt gjordes bedömningen att Patent- och marknadsdomstolens förbud inte kunde tolkas så att försäljning eller marknadsföring i andra kanaler eller på andra sätt än vad som exakt framgick av bilagorna föll utanför förbudets omfattning. Därför fann Patent- och marknadsöverdomstolen att det inte stod i strid med principen om reformatio in pejus, som innebär att en dom inte får ändras till nackdel för den klagande, att låta hänvisningen till bilagorna utgå i sin dom.
Högsta domstolen erinrade bland annat om vikten av att den som förbudet riktar sig mot ska veta vilket handlande som omfattas av förbudet. För att ett vite ska kunna dömas ut är det enligt domstolens mening nödvändigt att förbudet är tydligt definierat och avgränsat. Ett känneteckensrättsligt förbud bör följaktligen utformas så att det ansluter till den användning som intrånget har bestått i och är bestämt avseende den specifika typen av användning. Enligt Högsta domstolen är det inte ändamålsenligt att använda lokutionen "på sätt som skett" med hänvisning till en viss bilaga där den förbjudna känneteckensanvändningen är tänkt att framgå, eftersom det kan ge upphov till oklarhet om förbudets omfattning. Därför bör en domstol så långt som möjligt formulera omfattningen av förbudet så att det uppfyller kraven på tydlighet och konkretion. Högsta domstolen framhöll emellertid att det kan vara lämpligt att ta med det aktuella kännetecknet i en bilaga.
Högsta domstolen instämde i Patent- och marknadsöverdomstolens bedömning att hänvisningen till domsbilagorna i Patent- och marknadsdomstolens vitesförbud inte uppfyllde kraven på tydlighet. Hänvisningen till bilagorna måste enligt Högsta domstolen förstås som någon form av begränsning av förbudet. Högsta domstolen gjorde emellertid bedömningen att begränsningen var av sådan betydelse att det har stått i strid med förbudet mot reformatio in pejus att låta hänvisningen till bilagorna utgå, efter att endast den som förbudet riktats mot har överklagat domen. I linje med det nu sagda slog Högsta domstolen även fast att det varit oförenligt med förbudet mot reformatio in pejus att ta bort hänvisningen till bilagorna beträffande beslutet om fastställande av ersättningsskyldighet.
