Fotografering, upphovsrätt och integritet i nyhetsrapportering – en 43 år gammal händelse i dagens ljus

Av Anna Hammarén[*]Jur. dr (Stockholms universitet), LLM (Lunds universitet, New York University School of Law). Lektor vid Högskolan Väst och Södertörns högskola. Denna artikel är skriven till minnet av Per Jonas Nordell, en kollega och vän. som fanns till hands när man ville diskutera såväl upphovsrättsliga frågor som annat. Jonas avhandling från 1997, Rätten till det visuella, torde vara den enda mer omfångsrika bok om bilder som inte innehåller en enda bild. Detta berättade Jonas att hans opponent Mogens Koktvedgaard hade påpekat – en brist som Jonas medgav med ett leende. I avhandlingen hittar man i källförteckningen en i sammanhanget mycket ovanlig uppgift. Under författarnamnen Dreier T/Karnell G och skriften Originality of the copyrighted work - uppenbarligen publicerad efter en ALAI konferens i Egeiska havet - finner man ”det var där Gunnar Karnell trampade på en sjöborre”. Av något skäl hade Jonas funnit anledning att placera detta lilla reseminne i den digra källförteckningen. Jag fann det flera år senare och kunde inte låta bli att uppmärksamma Jonas på mitt fynd som gladde Jonas. Kanske skulle Jonas ha uppskattat nedanstående rättsliga reflektioner kring fotograferingen och publiceringen av vad som var en svensk finansministers poetiska rader under ett riksdagsmöte, här använd i första hand som underlag för upphovsrättsliga problemställningar, Per Jonas tummelplats, om än inte på det djupgående sätt som var Jonas.

1. Bakgrund

I samband med debatten i riksdagen 1983 om löntagarfondernas[1]Löntagarfonder var ett ekonomiskpolitiskt förslag på 1970-talet som drevs av LO och Socialdemokraterna. Förslaget syftade till att omfördela ekonomisk makt från privata företagsägare till de anställda genom att delar av företagens vinster skulle fonderas i fonder kontrollerade av fackföreningsrörelsen. (Wikipedia, https://sv.wikipedia.org/wiki/Löntagarfonder, september 2026). införande i Sverige, fotograferades[2]Fotografiet togs av pressfotografen Paolo Rodriguez. finansminister Kjell-Olof Feldt och några rader som han skrivit i sin bänk i plenisalen. Fotografiet togs med teleobjektiv från pressläktarna. Raderna visade sig utgöra inledningen till en dikt om löntagarfonder som Feldt skrev under mötet. De löd: ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit”.

Raderna publicerades i pressen[3]I Stockholms-Tidningen, 21 december 1983. https://sv.wikipedia.org/wiki/Löntagarfonder_(dikt), september 2026. och de kom att bli ett mycket uppmärksammat och rätt viktigt inslag i den politiska debatten om löntagarfonderna. Feldt beskrev i sin memoarbok riksdagsdebatten om fonderna som ett väl genomtröskat område.[4]Feldt, Kjell-Olof, Alla dessa dagar. … I regeringen 1982–1990, Norstedts 1991 (Feldt), s. 152–153. Som ett tidsfördriv under mötet ”utbröt versmakeri eller möjligen rimsmideri” med medarbetare. Ett antal verser på olika teman vandrade mellan Feldt och medarbetarna. ”Slumpen – och riksdagens slapphet när det gällde massmedias rörelsefrihet i plenisalen – gjorde att det blev mitt grötrim som fördes in i historien. … De [raderna] blev utomordentligt flitigt publicerade – mer än något annat jag skrivit eller sagt …”